Veckan som gick (v 2)
Parterna anklagas för att privatisera lagstiftningen, Emmaboda Glas får upprättelse i HD, arbetsrätten ska kunna anpassas när kriget kommer och en del annat — årets första nyhetsbrev är här.
Står parterna för en privatiserad lagstiftning?
Nämnden för huvudavtalet mellan LO, PTK och Svenskt Näringsliv kom i slutet av förra året med sitt första yttrande. Parterna klargör här regeln om att inhyrda som varit placerade på samma driftsenher hos samma kund i två år ska erbjudas fast anställning hos kunden. Frågan har varit hur tid hos kunden ska räknas, och parterna klargör nu att schemaledighet och giltig frånvaro ska räknas in i kvalifikationstiden, för den som har en längre utbokning, liksom fem sammanhängande semesterveckor (35 dagar).
Detta förefaller vara en rimlig uttolkning. Regeln återfinns både i uthyrningslagen och i huvudvavtalet för arbetare. Nämndens yttrande kritiseras på principiella grunder i Lag & Avtal, som tycker parterna överskrider sina befogenheter när de uttolkar en bestämmelse som delvis återfinns i lagstiftningen. I artikeln läser vi:
Det framstår som klart att nämnden inte kan bestämma hur domstol ska tolka lagstiftning. Inte desto mindre framstår det som om nämnden försöker styra lagtolkningen genom att i efterhand presentera en gemensam partsavsikt bakom principöverenskommelsen som alltså i sin tur låg bakom lagstiftarens beslut att ändra i bland annat anställningsskyddslagen och i uthyrningslagen. Om parterna kan förklara vad de ville att lagstiftaren skulle besluta, så ska detta styra tolkningen av lagstiftningen, förefaller de resonera. Detta sätt att tolka lag på skulle vara en nymodighet om det vann gehör hos domstolarna.
Jag vet dock inte om det är så konstigt som Lag & Avtals kritik vill göra gällande. Dels är regeln en följd av parternas principöverenskommelse, dels — vilket väl är det rättsligt mest betydelsefulla i sammanhanget — är lagregeln dispositiv på huvudavtalsnivå, som framgår av lagens 2 §: “Genom eller med stöd av ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 12 a § under förutsättning att avtalet på arbetstagarsidan har slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.”
Det betyder att parterna äger rätten att inom sitt avtalsområde bestämma över regeln och dess uttolkning. Nämndens yttrande har ju då rimligen bara bäring inom huvudavtalets område och får status som kollektivavtalsreglering mellan parterna. Det är därför svårt att instämma i kritiken om ”privatiserad” lagstiftning som Lag & Avtal uttrycker.
Vidare torde nämndens yttrande betyda att vi nu har en kollektivavtalsreglering på huvudavtalsnivå också för inhyrda tjänstemän. Även PTK:s avtalsområde berörs ju, som framgår av yttrandet, av parternas uttolkning av begreppet “placerad hos kund”.
Om kriget kommer
Beredskapsfrågor har hamnat högt på den mediala och politiska dagordningen på sistone, av lätt insedda skäl. Mindre uppmärksammat har varit den utredning som presenterades i höstas, Arbetsrätten under krig och krigsfara (SOU 2023:79).
Här föreslås en modernisering av den gamla arbetsrättsliga beredskapslagen, som levt ett liv i skymundan alltsedan den stiftades 1987 efter ett förslag som utarbetats av en kommitté bestående av bland andra representanter för arbetsmarknadens parter (om man nu trodde att dessa parters delaktighet i lagstiftningsarbete var en nymodighet).
Utredningen har också haft att ta ställning till ändringar av arbetsmiljölagen, av arbetstidslagen och av annan lagstiftning på arbetsmarknadens område, allt för att snabbt kunna anpassa regelverket till “krig, krigsfara och extraordinära förhållanden”. Det handlar bland annat om behovet av att kunna utöka arbetstiden, att undvika arbetsmarknadskonflikter och tvister som stör samhällsviktig verksamhet, att kunna begränsa ledigheter och att snabbt kunna anställa och säga upp personal.
Som en konsekvens av 1987 års lagstiftning träffades också ett antal beredskapsavtal mellan huvudorganisationerna — även dessa sedermera bortglömda — och det är även nu utredningens intention att det är parterna som fortsatt ska ta huvudansvaret för att reglera arbetsrättsliga förhållanden under krig och krigsfara, men att en uppdaterad lagstiftning behövs, både som en utgångspunkt för parternas förhandlingar och som ett golv för arbetsgivare som inte omfattas av kollektivavtal.
Unik resning i Högsta domstolen
Att Högsta domstolen beviljar resning av en domen i Arbetsdomstolen är något mycket ovanligt, men nu har det hänt. I ett beslut från december 2023 beviljar HD resning av målet AD 2022 nr 26 och förordat att det ska tas upp på nytt i AD. Målet berör den juridiskt snåriga frågan om från vilken tidpunkt lönefordringar kan omfattas av ett offentligt ackord (skulduppgörelse) vid företagsrekonstruktioner.
Utgångspunkten vid en företagsrekonstruktion är att lön lönefordringar som uppkommit före den så kallade “kritiska tidpunkten”, det vill säga beslutet om företagsrekonstruktion, kan komma att omfattas av ett offentliga ackordet och endast ersättas till den del som ackordet gäller (i detta fall 25 procent).
Målet gällde Emmaboda Glas, som i januari 2020 ansökte om och beviljades företagsrekonstruktion. En medlem i IF Metall blev efter beslutet om rekonstruktion uppsagd på grund av arbetsbrist, med sex månaders uppsägningstid, arbetsbefriad från den 1 mars. Lönen täcktes av lönegarantin, utom för den sista delen av uppsägningstiden, och det är denna fordran som tvisten gällt. Bolaget menade att denna fordran på del av uppsägningslön skulle omfattas av ackordet, eftersom det uppkommit före den kritiska tidpunkten, medan IF Metall haft motsatt uppfattning.
AD gick på IF Metalls linje, och bedömde att eftersom förbundets medlem arbetat några dagar efter att mer än en månad förflutit från tidpunkten för beslutet om rekonstruktion, så har fordringar uppstått efter den kritiska tidpunkten, och ska ersättas fullt ut. Här bedömer HD att AD gjort en uppenbart felaktig rättstillämpning. Det är inte med regelverket, skriver HD, “avsett att den omständigheten att en arbetstagare utför visst arbete ska få till följd att hans eller hennes lönefordringar under uppsägningstid i sin helhet undantas från lönegaranti och i stället betalas direkt av rekonstruktionsgäldenären”. Tvärtom ska arbetstagaren även då “kunna åtnjuta lönegaranti för uppsägningslön under tid då han eller hon är arbetsbefriad”.
När målet tas upp igen av AD är ännu inte klart. Men resningen är, såvitt förstått, den mest omfattande i Arbetsdomstolens historia. Att HD frångår principen att det är AD som ska vara den huvudsakliga praxisbildaren på det arbetsrättsliga området motiveras av att frågan främst berör ett annat rättsområde (insolvensrätt).
Är skyddsombuden skyddade?
I och med ändringen av LAS befriades en arbetsgivare från skyldigheten att betala lön under tiden då det pågår en tvist om en uppsägnings giltighet. I Förtroendemannalagen infördes dock ett undantag för förtroendevalda, i fall det är “av särskild betydelse för den fackliga verksamheten på arbetsplatsen att förtroendemannens anställning består”. Även vid avsked kan, efter domstolsbeslut, en förtroendevalds anställning komma att bestå under tvistetiden.
IF Metall begär nu i en stämningsansökan att ett avskedat huvudskyddsombuds anställning ska bestå. Frågan har ställts huruvida skyddsombud omfattas av reglerna i FML. Det skulle förvåna mig mycket om så inte skulle vara fallet, eftersom det är tydligt att skyddsombud utsedda av facket också är förtroendevalda och åtnjuter skydd enligt FML. Frågan blir väl då huruvida just detta huvudskyddsombuds verksamhet varit av särskild betydelse i lagens mening. Vilket återstår att se.
Arbetsmiljöpoddande
Utifrån mitt inlägg om “det dagliga livets faror” pratar jag lite i Arbetarskydds podd. Avsnittet tar i övrigt upp det betydligt allvarligare ämnet om det ökande antalet dödsolyckor i arbetslivet. Om detta kan noteras att regeringen före jul meddelade att man gett direktiv till Arbetsmiljöverket om fler oanmälda fysiska besök på arbetsplatser.
Låt oss alla hoppas och verka för att 2024 ska bli ett ljusare år för arbetsmiljön än 2023.