Veckan som gick (v 5)
Det stormar kring IF Metalls förbundsjurist, det är oklart om reallönerna verkligen ökar, Byggnads får rätt mot lettiskt byggbolag men förlorar ändå och en hundra år gammal lag kan prövas i AD.
Stormigt inom IF Metall
Det stormar rejält inom IF Metall sedan förbundets egen tidning Dagens Arbete publicerat en omfattande granskning av förbundsjuristens sidouppdrag och formella meriter. Bland annat framstår det som att juristen inte har den utbildning han påstått sig haft och att han inte tagit någon examen, eller särskilt många högskolepoäng överhuvudtaget, under de två år han var ledig med lön för att studera. Juristen är avstängd från sin ordinarie befattning medan frågan utreds, och förbundets högsta företrädare, tidigare och nuvarande, skyller på varandra.
Vad detta landar i, och huruvida det påverkar dels de interna processerna inför LO:s kongress senare vår, dels den pågående och svårlösta konflikten med Tesla, är ännu i högsta grad oklart. Som före detta företrädare för Journalistförbundert får jag under alla omständigheter tillstå att jag imponeras av Dagens Arbetete journalistiska oberoende gentemot sin uppdragsgivare.
Reallöneökningen tar fart igen
Medlingsinstitutets senaste rapport om löneutvecklingen i Sverige visar att reallönerna 0,7 procent i november 2023. Detta innebär att november i fjol var den första månaden sedan juli 2021 med en märkbar reallöneökning. Den nominella löneökningen för november, jämfört med samma månad föregående år, var 4,3 procent, samtidigt som konsumentprisindex ökade med 3,6 procent, vilket således innebär ökade reallöner med 0,7 procent.
I beräkningen ingår dock inte boräntorna. Om detta mått inkluderas blir resultatet fortsatt negativt: en reallöneminskning med 1,5 procent. “I och med att räntorna har planat ut kommer dock även detta reallönemått snart att öka”, konstaterar Medlingsinstitutet hoppfullt i sin rapport.
Som tidigare är det den privata sektorn som står för den största löneökningen: 4,3 procent, att jämföra med offentlig sektors 3,1. Snabbast ökar lönerna för privatanställda tjänstemän inom sektorerna finans, IT, ekonomi samt privat vård och utbildning
Byggnads vinner i AD men förlorar ändå
Byggnads lyckas i en ny dom i Arbetsdomstolen (AD 2024 nr 11) bevisa att ett lettiskt byggbolag har brutit mot byggavtalet på flera punkter. Förbundet kan dock inte bevisa den för målet viktiga frågan huruvida de anställda har fått för låg timlön, och har dessutom yrkat ett skadestånd som enligt AD vida överstiger praxis (26 100 000 kronor). Byggnads får nöja sig med 750 000 kronor, betraktas därför som huvudsakligen förlorande part i målet och får ersätta motparten för tre fjärdedelar av rättegångskostnaderna.
Detta får nog anses vara ett ganska surt resultat för Byggnads som ändå med framgång visar att bolaget brutit mot avtalets regler om övertid, med mera, men där mycket stupar på att de anställda (varav inga varit medlemmar i Byggnads) arbetat under röriga och oklara förhållanden.
“Det har genomgående i målet varit förenat med svårigheter att fastställa vilka anställningsvillkor som tillämpats av bolaget, och i vilken mån bolaget har följt byggavtalets regler. På samma sätt är det svårt att utreda vilken eventuell vinst bolaget kan ha gjort genom att agera i strid med byggavtalet”, skriver AD i sitt slutresonemang om skadeståndets storlek. En viss inblick i en omvittnat fackligt svårarbetad bransch ger domen under alla omständigheter.
Rubbad själsverksamhet prövas i AD
En hundra år gammal lag aktualiseras i en tvist mellan Ikea och Unionen. Företaget har tecknat en överenskommelse om anställningens upphörande med en medarbetare som lider av bipolär sjukdom och som vid tillfället för avtalstecknandet var inne i en manisk period. Med, enligt vad som framgår av artikeln i kollega, hänvisning till en lag från 1924 om verkan av avtal, som slutits under påverkan av en psykisk störning menar Unionen att avtalet är ogiltigt, och har stämt Ikea till Arbetsdomstolen.
Lagen, som ursprungligen hette “lag om verkan av avtal som slutits under inflytande av rubbad själsverksamhet”, har åberopats i två tidigare AD-fall. I det första (AD 1991 nr 17) menade domstolen att lagen inte var tillämplig på ensidiga rättshandlingar, som i detta fall en arbetstagares egen uppsägning. Detta beslut kritiserades kraftfull av Torgny Håstad och Henrik Belfrage i Svensk Juridisk Tidskrift (1991 s 470). “Redan vid första anblicken tvivlar läsaren på att domen kan vara riktig”, skrev artikelförfattarna. “Syftet med lagen om rubbad själsverksamhet är ju att skydda den rubbade. Hans behov av skydd är lika stort vare sig han sluter ett avtal eller t. ex. säger upp ett förmånligt avtal om arbete eller hyra.”
Med hänvisning bland annat till denna kommentar prövades i AD 1994 om ett annat fall av egen uppsägning kunde ogiltigförklaras genom 1924 års lag (AD 1993 nr 43). I detta fall kom domstolen dock fram till att det inte rörde sig om någon psykisk störning i lagens mening. Inte heller här blev det någon egentlig prövning i sak.
I det nuvarande Ikea-fallet är det inte tal om någon ensidig rättshandling, vad kan jag förstå, utan om ett regelrätt avtal om anställningens upphörande. Huruvida frågan prövas eller om parterna förlikas återstår att se. För egen del tror jag det sistnämnda scenariot är det troligaste.