Den otydliga mellanhanden
Förvaltningsrättens domar i Wolt- och Bolt-målen bidrar inte till ett tydligare rättsläge i gigekonomin. Frågan kvarstår hur de så kallade egenanställningsföretagen egentligen ska definieras.
Gigföretaget Wolt är inte arbetsgivare. Den slutsatsen drog förvaltningsrätten i Göteborg den 7 november efter att bolaget överklagat ett föreläggande från Arbetsmiljöverket att vidta åtgärder till förmån för matbudens arbetsmiljö (mål nr 12902-22). Wolt invände: företaget utför inga leveranser i egen regi, man sammanför endast slutkund, säljare och kurir. Den som är sugen på, låt säga, en pizza (slutkunden) beställer en sådan av pizzerian (säljaren) och får den levererad hem av ett matbud (kuriren). Wolt tillhandahåller blott den tekniska lösningen (plattformen); vad i övrigt är, angår inte bolaget.
Arbetsmiljöverket invände att Wolt är den som har möjlighet att påverka kurirernas arbetsmiljö. Wolt förmedlar uppdrag och utövar arbetsledning i egenskap av “matmäklare”. Ersättningar utbetalas via ett egenanställningsföretag vid namn Invoicery. Wolt skule alltså kunna ses som ett inhyrande företag, och därför i vart fall ha samma arbetsmiljöansvar som ett företag som anlitar bemanningsföretag. Detta skulle också gå i linje med vad Arbetsdomstolen kom fram till i Foodora-målet från i fjol, där ett matbud arbetsrättsligt befanns vara bemanningsanställd snarare än anställd direkt av Foodora (AD 2022 nr 45).
Förvaltningsrätten gör bedömningen att Wolt inte utövar någon nämnvärd kontroll över arbetet. Det är inte tal om någon arbetsledning annat än i väldigt begränsad omfattning. Bolaget tillhandahåller ingen utrustning och ställer inga krav på kurirerna att de ska arbeta ett visst antal timmar, vara tillgängliga för uppdrag, avhålla sig från att arbeta för konkurrenter, och så vidare. Inte heller som inhyrare har Wolt några reella möjligheter att kontrollera eller påverka arbetsförhållandena. Företaget kan därför inte heller åläggas något arbetsmiljöansvar och kan inte bli föremål för något föreläggande från Arbetsmiljöverket.
Om målet överklagas återstår att se. Jag tror det finns förutsättningar för detta. Förvaltningsrättens bedömning är förhållandevis svepande och översiktlig, och vad gäller bedömningen av Wolts roll som inhyrare — om man nu kan kalla företaget för det — rättsligt tveksam. “Wolt kan därmed inte heller som inhyrare åläggas ett arbetsmiljöansvar”, skriver förvaltningsrätten, och tycks acceptera att Wolt faktiskt är inhyrare av arbetskraft, och att “egenanställningsföretaget” Invoicery är bemanningsföretag. Arbetsmiljöansvaret för inhyrare, så som det uttrycks i AML 3 kap 12 §, är inte förenat med några krav på att inhyraren ska ha några särskilda möjligheter att kontrollera arbetets utförande; lagen säger endast och entydigt att den som “anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet skall vidta de skyddsåtgärder som behövs i detta arbete”.
Wolts kurirer kan, som framgår i målet, antingen arbeta som egenföretagare med egen F-skattsedel eller vara anställda av Invoicery. För att nå förvaltningsrättens slutsats skulle man behöva hävda att inte heller avtalsförhållandet med Invoicery är ett anställningsavtal, trots att det rubricerats som detta, utan att buden under alla omständigheter, under alla kontraktsförhållanden, ska bedömas som självständiga uppdragstagare. När det gäller egenanställningsföretaget skulle vi alltså i så fall ha att göra med ett “falskt” anställningsförhållande, snarare än ett falskt uppdragsförhållande. Wolt skulle heller alltså inte vara inhyrare av arbesktaft i lagens mening. Detta skulle i så fall vara en annan bedömning än den Arbetsdomstolen gjorde i Foodora-målet, och om den skulle stå sig är, tror jag, rättsligt är tveksamt.
Samma förvaltningsrätt kom tidigare i år, i juni, med ett liknande utslag om ett annat gigföretag, Bolt, som likaledes begärt att domstolen skulle upphäva ett föreläggande från Arbetsmiljöverket. Både Wolt och Bolt var föremål för myndighetens intresse inom ramen för ett uppdrag den fått av den förra regeringen att rikta en tillsynsinsats mot gigbranschen; det är alltså inte så att Arbetsmiljöverket, som det ibland låtit som i rapporteringen, “tagit strid” mot plattformsekonomin utifrån någon sorts aktivistiskt patos — tillsynen handlar mer om att rättsligt klarlägga oklara ansvarsförhållanden.
Även i Bolt-fallet kom rätten alltså fram till att bolaget inte hade något ansvar för kurirernas arbetsmiljö, vare sig som arbetsgivare eller som inhyrare av arbetskraft. Här resonerades något mer utförligt kring olikheterna med Foodora-målet, dock utan att någon egentligen blir så värst mycket klokare. Även hos Bolt arbetade de flesta, utom de som har egen F-skattsedel och därför uppträder som självständiga egenföretagare, via en administrativ mellanhand. Så var även fallet i Foodora-målet, där AD fann att det handlade om in- och uthyrning. Förvaltningsrätten ser dock en avgörande skillnad i att Foodora också har anställd personal. “Foodora har således en egen ‘verksamhet’ vid vilken inhyrd personal inordnas”, skriver förvaltningsrätten.
Detta blir ett underligt cirkelresonemang. Eftersom Bolt inte säger sig ha anställd personal kan den heller inte ha inhyrd personal, trots att den fråga som skulle prövas objektivt var huruvida Bolts bud var att anses som antingen anställda eller inhyrda. Förvaltningsrätten tycks dessutom ha uppfunnit ett helt eget kriterium för att definiera vad som är inhyrning, det vill säga att det ska finnas en befintlig skara anställda som inhyrda inordnas i. En sådan definition saknar grund både i uthyrningslagen och bemanningsdirektivet.
Det är förstås möjligt att både Wolt och Bolt anlitar kurirer på ett sådant sätt att de rättsligt ska betraktas som uppdragstagare. Det är också fullt möjligt att Foodoras verksamhet skiljer sig åt och är mindre löslig i formerna, varför deras kurirer ska ses som antingen anställda av Foodora (för det fall Foodora står för anställningsavtalet) eller som inhyrda (för det fall en mellanhand anlitas). Några djupare principresonemang kring detta förs dock inte i de två domarna från förvaltningsrätten i Göteborg. Framför allt är det mellanhandens — “egenanställningsföretagets” — rättsliga ställning som fortfarande framstår som oklar. Varför är Foodora enligt AD 2022 nr 45 inhyrare av personal? Varför är Bolt inte inhyrare, enligt domen från juni? Varför är Wolt (kanske) inhyrare enligt domen från november, men hur kan bolaget då i så fall undgå arbetsmiljöansvar enligt AML 3 kap, 12 §?
När Foodroa-domen kom tycktes det som om Arbetsdomstolen erbjöd en lösning på frågan om hur egenanställningsföretag i dessa situationer ska definieras. Genom att definiera dem som bemanningsföretag öppnades för möjligheten att inordna dem i den gängse svenska arbetsmarknadsmodellen. Wolt- och Bolt-domarna är visserligen inte prejudicerande på samma sätt som AD:s dom, men bidrar ändå till att göra rättsläget oklart igen.